Pushkar ar en ganska liten stad, inte mer an 100 000 invanare. Staden ar byggd runt en heliga sjo dit dedikerade hinduer vallfardar for att bli velsignade.
Som manga andra stader lika naturskona som den har ar Pushkar fyllt med turister och allt som hor dem till. En bazaar med krimskrams, tiggare, ficktjuvar, gasthus, resagenturer, tacky resturanger och sjalvklart skammakare. Det tar lite tid att vanja sig vid men nar man val kan se forbi detta ar Pushkar en underbar plats!
Eftersom Pushkar ar en helig stad sa kanns det inte mer an ratt att visa lite bilder pa dedikerade hinduer.... och en ko som ater brinnande sopor :)
PZ&LUV!
tisdag 28 december 2010
fredag 24 december 2010
torsdag 23 december 2010
God Jul!
Som en liten julklapp till er alla gick jag upp extra tidigt i morse för att ta lite bilder så ni kan se vad som händer i Udaipur på Julaftons morgon :)
Som sagt har jag slutit sällskap med Andrea och Loban så vi kommer fira jul tillsammans. Inget julbord, ingen tomte men jag tog med Kalle Ankas jul så jag tror det blir bra ändå! ;)
God jul!!!
Dharavi.
Nytt sällskap! När jag landade i Mumbai mötte jag upp med Andrea och Loban. Det var skönt att få lite sällskap och prata lite svenska igen!
PZ&LUV!
I Mumbai finns det inte mycket att göra för den som reser på skosnöret. Det enda vi gjorde den första dagen var att knalla runt och kolla på folk och ett snabbt besök till ”Gates of India”
Dag två. Det enda jag verkligen ville göra var att besöka Dharavi, Mumbais slum.
Med sina drygt 1000 000 invånare, 15000 enrums fabriker och sina oräkneliga gränder är Dharavi Asiens största slum!
Dharavis olika industrier inkluderar allt från bildelstillverkning till hinduiska minitempel men mest känt är det för sin plast återvinning och produktion, krukmakeri och tygtillverkning. En arbetare tjänar mellan 80-150 Rs. (1-2€) per dag men slummen beräknas generera över 330 000 000€ per år. Som ni förstår går en klar majoritet till stora företag och fabriksägare. De försvarar den låga lönen med att arbetarna får gratis boende (i fabriken) vilket även det är gynnsamt för ägaren då han slipper betala för övervakning.
Med sina drygt 1000 000 invånare, 15000 enrums fabriker och sina oräkneliga gränder är Dharavi Asiens största slum!
Dharavis olika industrier inkluderar allt från bildelstillverkning till hinduiska minitempel men mest känt är det för sin plast återvinning och produktion, krukmakeri och tygtillverkning. En arbetare tjänar mellan 80-150 Rs. (1-2€) per dag men slummen beräknas generera över 330 000 000€ per år. Som ni förstår går en klar majoritet till stora företag och fabriksägare. De försvarar den låga lönen med att arbetarna får gratis boende (i fabriken) vilket även det är gynnsamt för ägaren då han slipper betala för övervakning.
Alla som bor i Dharavi jobbar dock inte i slummen. Många är så kallade ”slumdwellers” vilket innebär att man bor där men jobbar utanför. Vanliga slumdwelleryrken innefattar taxichaufför, städare, gatuvårdare, polis eller brandman.
Läget som det är nu är trots allt mycket bättre än det en gång var. Skolor har byggds och enklare sjuktvård finns att tillgå för överkomliga priser. Även moskéer och tempel har upprättats för invånarna.
Som Mumbai försöker avveckla Dharavi rivs delar av området och i dess ställe placeras höghus. Detta har förut lätt till att sluminvånare har blivit hemlösa. På senare tid har regler upprättats som garanterar att invånarna som blir av med sitt hem får en mindre lägenhet i huset. Troligtvis beror dessa regler på det politiska tryck som satts av stadens sluminvånare. Då cirka 50% av Mumbais invånare bor i ett slumområde har deras röst stor inverkan!
Att ge sluminvånare en lägenhet låter till en början som en bra lösning på ett stort problem men som det visat sig fungerar det inte! Eftersom de tjänar så lite pengar har få råd att bo kvar i sina tilldelade lägenheter och säljer därför tillbaks dem och flyttar tillbaks till slummen.
Som Mumbai försöker avveckla Dharavi rivs delar av området och i dess ställe placeras höghus. Detta har förut lätt till att sluminvånare har blivit hemlösa. På senare tid har regler upprättats som garanterar att invånarna som blir av med sitt hem får en mindre lägenhet i huset. Troligtvis beror dessa regler på det politiska tryck som satts av stadens sluminvånare. Då cirka 50% av Mumbais invånare bor i ett slumområde har deras röst stor inverkan!
Att ge sluminvånare en lägenhet låter till en början som en bra lösning på ett stort problem men som det visat sig fungerar det inte! Eftersom de tjänar så lite pengar har få råd att bo kvar i sina tilldelade lägenheter och säljer därför tillbaks dem och flyttar tillbaks till slummen.
Det var helt otroligt att gå runt i Dharavi och vår vägledare Jitesh såg till att vi fick se så mycket som möjligt av både slummens positiva och negativa sidor.
När man fick andas ut på väg hem i taxin började man inse att en slum är inte bara ett helvette på jorden. Det är också en kreativ plats med många enkla men smarta människor som har lärt sig att ta vara på allt. Vi har mycket att lära från slumområden som Dharavi!
När man fick andas ut på väg hem i taxin började man inse att en slum är inte bara ett helvette på jorden. Det är också en kreativ plats med många enkla men smarta människor som har lärt sig att ta vara på allt. Vi har mycket att lära från slumområden som Dharavi!
PZ&LUV!
Ps. Det var förbjudet att fota i Dharavi så bilderna ni ser är antingen tagna från ett tak i utanför området, smygfotade eller smygfotade med telefonen.
lördag 18 december 2010
Länktips!
För alla som är intresserade av rese, dokumntär eller porträtt fotografering rekomenderar jag bloggen The travel photographer. Fotografen som ligger bakom bloggen heter El-Sawy. Kolla även in hans portfolio och den här intervjun med honom.
Ps. Jag ber om ursäkt för mitt allt för intensiva bloggande! Jag har minst sagt tråkigt!
Jag börjar må bättre nu så förhoppningsvis kommer jag vara OK i morgon...
Ps. Jag ber om ursäkt för mitt allt för intensiva bloggande! Jag har minst sagt tråkigt!
Jag börjar må bättre nu så förhoppningsvis kommer jag vara OK i morgon...
fredag 17 december 2010
Made in Japan!
Jag bor på ett litet ”hemligt” Japanskt gästhus på en lite tvärgata. Alla är japaner förutom jag, alla skyltar är skrivna på japanska och japanska är det primära språket i allrummet.
Eftersom jag har varit lite under vädret de senaste två dagarna har jag spenderat ganska mycket tid i allrummet. I detta lilla rum har jag gjort en del observationer som alla har lätt mig till slutsatsen att japaner suger på att resa. Med detta försöker jag verkligen inte uppa mig själv, jag är själv en ganska lat resenär men de här spelar i en helt annan liga!
De börjar sin dag vid tio rycket med frukost och te därefter en stunds mangaläsande innan de tar en dusch. Vid ett tiden har de duschat, bytt kläder och är redo för att laga lunch. Medans de låter lunchen smälta läser de lite mer manga för att sen vid två eller tre börja göra sig i ordning för att gå ut. Hälften är sedan borta ett par timmar på sightseeing medans den andra halvan återvänder inom en timme med en souvenir och matkassar. Vid sju äter alla middag tillsammans för att sedan läsa lite mer manga, dricka te och snacka skit till klockan blir elva, då går de till sängs.
Eftersom jag har varit lite under vädret de senaste två dagarna har jag spenderat ganska mycket tid i allrummet. I detta lilla rum har jag gjort en del observationer som alla har lätt mig till slutsatsen att japaner suger på att resa. Med detta försöker jag verkligen inte uppa mig själv, jag är själv en ganska lat resenär men de här spelar i en helt annan liga!
De börjar sin dag vid tio rycket med frukost och te därefter en stunds mangaläsande innan de tar en dusch. Vid ett tiden har de duschat, bytt kläder och är redo för att laga lunch. Medans de låter lunchen smälta läser de lite mer manga för att sen vid två eller tre börja göra sig i ordning för att gå ut. Hälften är sedan borta ett par timmar på sightseeing medans den andra halvan återvänder inom en timme med en souvenir och matkassar. Vid sju äter alla middag tillsammans för att sedan läsa lite mer manga, dricka te och snacka skit till klockan blir elva, då går de till sängs.
Seriöst! Om man inte vill se någonting eller träffa någon eller äta något som inte är japanskt bör man inte resa iväg från Japan!
Ps. Många av dem pratar ingen eller otroligt lite engelska. Hur fan lyckades de ens ta sig hit!?
500 läsare!
Jag skulle vilja tack min familj och mina vänner. Jag sänder även en tanke till min lågstadielärare Susanna som lärde mig skriva!
Jag skulle också vilja tacka alla mina trogna fans! Utan er vore denna personliga triumf inte möjlig!
;)
Jag skulle också vilja tacka alla mina trogna fans! Utan er vore denna personliga triumf inte möjlig!
;)
Promenader genom Istanbul.
Jag ber om ursäkt för att jag inte har lagt upp några bilder sen jag kom till Istanbul. Jag hoppas att det här bildspelet kan gottgöra min lathet! :)
De här bilderna är alla tagna under de senaste dagarnas promenader.
PZ&LUV!
De här bilderna är alla tagna under de senaste dagarnas promenader.
PZ&LUV!
torsdag 16 december 2010
Sightseeing suger!
Jag ska vara ärlig, Sightseeing i Istanbul är dyrt och inte särskilt intressant. Vi spenderade förmiddagen med att beta av stadens ”hotspots”. Det kostade oss en bit över 150kr och var ett totalt slöseri med tid i min mening. Vill du se vackra moskéer, åk till Iran. Där är de fyllda med muslimer istället för kineser med fannypacks och funktionsplagg.
På eftermiddagen gick vi runt i ett kvarter i gamla Istanbul. Ganska intressant då det är där många av turkarna faktiskt bor. Riktiga Istanbul om du så vill. Ingen fattigdom direkt men helt klart ett arbetarklass samhälle. Vildkatter som leker på taken och barn som spelar fotboll på gatan medans deras föräldrar rensa fisk och tvättar kläder.
Mina bilder blev ganska gråa och Sovjet liknande så jag vill verkligen förtydliga hur mysig och relaxad stämning det var!:)
Mina bilder blev ganska gråa och Sovjet liknande så jag vill verkligen förtydliga hur mysig och relaxad stämning det var!:)
PZ&LUV!
Ps. Om ni inte ser bilderna så kvarstår problemet med uppladdnings blocken här. Ber om ursäkt! Jag får lägga upp alla bilder i en bunt senare!
tisdag 14 december 2010
En jävla dag!
Första dagen i Istanbul, väldens huvudstad...tydligen?
Vi lämnade The tree of life ganska tidigt för att klippa soluppgången. Eftersom vädret var dåligt var det en onödig ansträngning. Vi borde kanske börja kolla väderrapporten innan vi sätter väckarklockan på 06.00?
Även om vi inte fick några prisvinnande bilder av Istanbuls skyline så var det en ganska mysig morgon. Vi tog en kaffe vid vattnet och sen en promenad genom Istanbuls fiskmarknad. Efter ett par timmar stannade vi för att käka lite. Fisk såklart! För 3TL (ca 15kr) fick vi en varsin fiskmacka i nybakat bröd. Helt galet gott! Precis som jag tog min sista tugga knäckte det till i munnen på mig. Min porslinsplomb lostnade! Så nu har jag bara en och en halv framtand och måste leta upp en tandläkare. :(
Att min mun gick sönder fick inte förstöra dagen så vi gick vidare på vår promenad. Fotograferade och konverserade, fikade och spatserade i flera timmar sen knäckte det till igen. Den här gången var det mitt objektiv som havererade. 800kr kommer den reparationen kosta! Det går bra nu!
Jag förstår hur detta kan låta som en jävligt jävlig dag men till min stora tröst fick jag ett gäng riktigt bra bilder :)
Wifi uppkopplingen på gästhuset tillåter inte uppladdningar så bilderna kommer få dröja tills jag har vägarna förbi ett @-café,
PZ&LUV!
Vi lämnade The tree of life ganska tidigt för att klippa soluppgången. Eftersom vädret var dåligt var det en onödig ansträngning. Vi borde kanske börja kolla väderrapporten innan vi sätter väckarklockan på 06.00?
Även om vi inte fick några prisvinnande bilder av Istanbuls skyline så var det en ganska mysig morgon. Vi tog en kaffe vid vattnet och sen en promenad genom Istanbuls fiskmarknad. Efter ett par timmar stannade vi för att käka lite. Fisk såklart! För 3TL (ca 15kr) fick vi en varsin fiskmacka i nybakat bröd. Helt galet gott! Precis som jag tog min sista tugga knäckte det till i munnen på mig. Min porslinsplomb lostnade! Så nu har jag bara en och en halv framtand och måste leta upp en tandläkare. :(
Att min mun gick sönder fick inte förstöra dagen så vi gick vidare på vår promenad. Fotograferade och konverserade, fikade och spatserade i flera timmar sen knäckte det till igen. Den här gången var det mitt objektiv som havererade. 800kr kommer den reparationen kosta! Det går bra nu!
Jag förstår hur detta kan låta som en jävligt jävlig dag men till min stora tröst fick jag ett gäng riktigt bra bilder :)
Wifi uppkopplingen på gästhuset tillåter inte uppladdningar så bilderna kommer få dröja tills jag har vägarna förbi ett @-café,
PZ&LUV!
måndag 13 december 2010
Nästa stop: Istanbul!
I går var vi i vanlig ordning uppe med tuppen. Klockan sju stod vi redan och blickade ut över Rose Vally, Red Vally och bergskammen som skiljer dem åt. Vi hade hoppats på att en ljummen soluppgång skulle belysa sceneriet för våra kamerors skull men så blev det ju självklart inte. Istället stod vi och huttrade i duggregnet som senare blev snö. Två timmar senare stod vi i 20-30 centimeter snö!
Det dimmiga, vidriga vintervädret skulle inte få förstöra vår sista dag i Cappadocia så vi tog några bilder för att sen gå tillbaks till gästhuset.
Någon timme senare, efter frukosten och ett tiotal koppar te var vi på väg ut igen. En amerikan som typ jobbar (?) på gästhuset skulle visa oss en av de största underjordiska städerna i Cappadocia.
På vägen till grottorna mötte vi en grek i 45 års åldern. Han var ute på den där ”en gång i livet resan” . Han skulle vidare till syd-ost Asien så han hade MÅNGA frågor till oss då både jag och Ali har en del erfarenhet av den delen av världen. Hans skulle resa längst med den Thailändska kusten. Alla klychiga paradisöar inräknade!
Jag tycker det är ganska coolt med äldre människor som bestämmer sig för att sticka ut och backpacka. Det är aldrig för sent brukade jag tänka. Bevisligen är det inte alltid sant dock. När man är sig lite till åren och har en schysst levnadsstandard hemma verkar det svårt att acceptera saker som skitiga hotell, krånglande bussar, den lokala maten osv.
Grekens frågor handlade nästa uteslutande om kvalitet, hygien, säkerhet, sjukdomar, risker och till och med hur vida den Italienska maten är OK i Thailand! :P
Det jag försöker säga är att det faktiskt kan vara försent för att resa! Så alla ni som säger att ni ska göra det sen när ni är klara med plugget och fåt in en fot i arbetslivet: Vänta inte för länge för om ni missar det missar ni något väldigt häftigt!
Det dimmiga, vidriga vintervädret skulle inte få förstöra vår sista dag i Cappadocia så vi tog några bilder för att sen gå tillbaks till gästhuset.
Någon timme senare, efter frukosten och ett tiotal koppar te var vi på väg ut igen. En amerikan som typ jobbar (?) på gästhuset skulle visa oss en av de största underjordiska städerna i Cappadocia.
På vägen till grottorna mötte vi en grek i 45 års åldern. Han var ute på den där ”en gång i livet resan” . Han skulle vidare till syd-ost Asien så han hade MÅNGA frågor till oss då både jag och Ali har en del erfarenhet av den delen av världen. Hans skulle resa längst med den Thailändska kusten. Alla klychiga paradisöar inräknade!
Jag tycker det är ganska coolt med äldre människor som bestämmer sig för att sticka ut och backpacka. Det är aldrig för sent brukade jag tänka. Bevisligen är det inte alltid sant dock. När man är sig lite till åren och har en schysst levnadsstandard hemma verkar det svårt att acceptera saker som skitiga hotell, krånglande bussar, den lokala maten osv.
Grekens frågor handlade nästa uteslutande om kvalitet, hygien, säkerhet, sjukdomar, risker och till och med hur vida den Italienska maten är OK i Thailand! :P
Det jag försöker säga är att det faktiskt kan vara försent för att resa! Så alla ni som säger att ni ska göra det sen när ni är klara med plugget och fåt in en fot i arbetslivet: Vänta inte för länge för om ni missar det missar ni något väldigt häftigt!
Moralkakan är levererad så nu kliver jag ned från podiet! Jag hoppas jag inte lät allt för pretentiös men jag ville ha det sagt! Så det så! ^^
I skrivande stund har jag och Ali åtta timmar kvar innan vårt tåg anländer i Istanbul. Vår kupé är rymlig och fräsig med ett kylskåp för våra öl och några burkar tonfisk. Sceneriet som swishar förbi utanför det stora fönstret är stundvis vackert och stundvis obehagligt deprimerande med sina små grå industristäder.
På bilden kan ni se vår ”grottguide” med en liten snötäckt by utanför Göreme i bakgrunden.
PZ&LUV!
lördag 11 december 2010
"Summer of love"
Jag och Ali gick ut för att äta middag. Vi strosade runt en stund tills det började regna igen och vi snubblade in på Sarap Evi wine house. Vi åt en typ av Mezze fast med malet kött. Väldigt gott!
Efter vi hade ätit ville vi röka lite chi-cha så vi frågade servitören om det fanns att tillgå. Det gjorde det inte men precis dörren bredvid brukade det gå att ordna så vi betalade och gick över till Muharrem's bar. Vid dörren blev vi bemötta av Mr. Muharrem i egen hög person, han eldade på en pipa och hällde upp två öl.
Hela baren var fylld med väldigt intressanta fotografier från det glada 70-talet, "the summer off love" utbrast han när vi gick runt och beundrade fotografierna.
Jag hade läst att hippiesarna som reste längst "the silk road" stannade i Cappadocia. De bodde i grottorna och tog det lugnt ett tag innan de fortsatte över gränsen till Iran och vidare genom Afganistan och Pakistan för att slutligen nå Indien. (vad världen har förändrats)
Jag frågade om han var med under den tiden. Till svar fick jag ett skratt innan han sprang iväg och hämtade en bild av honom tillsammans med en tjej från Berlin. Bilden var tagen under tidigt 70-tal och svarade på alla mina frågor. :)
Resten av kvällen spenderade vi med att prata om den gamla goda tiden innan turism existerade. Folk reste på riktigt då, inte som nu när de åker till en helt annan plats bara för att uppleva en fasad av den kultur de önska se säger Mr. Muharrem. En klysha helt enkelt!
Kolet slockna och glasen sprang torra så vi rörde oss hem åt.
Imorgon ska vi upp tidigt, det kommer vara kallt och klar himmel (perfekt ljus för fotografering!)
PZ&LUV!
Efter vi hade ätit ville vi röka lite chi-cha så vi frågade servitören om det fanns att tillgå. Det gjorde det inte men precis dörren bredvid brukade det gå att ordna så vi betalade och gick över till Muharrem's bar. Vid dörren blev vi bemötta av Mr. Muharrem i egen hög person, han eldade på en pipa och hällde upp två öl.
Hela baren var fylld med väldigt intressanta fotografier från det glada 70-talet, "the summer off love" utbrast han när vi gick runt och beundrade fotografierna.
Jag hade läst att hippiesarna som reste längst "the silk road" stannade i Cappadocia. De bodde i grottorna och tog det lugnt ett tag innan de fortsatte över gränsen till Iran och vidare genom Afganistan och Pakistan för att slutligen nå Indien. (vad världen har förändrats)
Jag frågade om han var med under den tiden. Till svar fick jag ett skratt innan han sprang iväg och hämtade en bild av honom tillsammans med en tjej från Berlin. Bilden var tagen under tidigt 70-tal och svarade på alla mina frågor. :)
Resten av kvällen spenderade vi med att prata om den gamla goda tiden innan turism existerade. Folk reste på riktigt då, inte som nu när de åker till en helt annan plats bara för att uppleva en fasad av den kultur de önska se säger Mr. Muharrem. En klysha helt enkelt!
Kolet slockna och glasen sprang torra så vi rörde oss hem åt.
Imorgon ska vi upp tidigt, det kommer vara kallt och klar himmel (perfekt ljus för fotografering!)
PZ&LUV!
Cappadocia
Tjoo!
Nu har jag varit i Cappadocia i några dagar. Jag har tagit det väldigt lugnt med en hel del vin, chai och strosande men varje morgon har jag vart uppe innan solen för att fotografera. Jag är verkligen ingen landskapsfotograf men det är så galet häftig, naken, robust miljö här så jag har i alla fall gjort ett tappert försök!
I går återförenades jag med Ali. Vi kom ifrån varann vid gränsen så det tog några dagar att hitta tillbaks till varann men nu teamet återförenat vilket har firats med öl, vin och Mezze!
Vädret suger här! I dag är det noll gradigt och regn! Så i morgon kväll tar vi tåget till Istanbul. Där ska vi försöka hitta en välsorterad kamerabutik och hänga med en engelska lärare som sysslar med FineArt fotografering på fritiden. Spännande! :)
Nu har jag varit i Cappadocia i några dagar. Jag har tagit det väldigt lugnt med en hel del vin, chai och strosande men varje morgon har jag vart uppe innan solen för att fotografera. Jag är verkligen ingen landskapsfotograf men det är så galet häftig, naken, robust miljö här så jag har i alla fall gjort ett tappert försök!
I går återförenades jag med Ali. Vi kom ifrån varann vid gränsen så det tog några dagar att hitta tillbaks till varann men nu teamet återförenat vilket har firats med öl, vin och Mezze!
Vädret suger här! I dag är det noll gradigt och regn! Så i morgon kväll tar vi tåget till Istanbul. Där ska vi försöka hitta en välsorterad kamerabutik och hänga med en engelska lärare som sysslar med FineArt fotografering på fritiden. Spännande! :)
onsdag 8 december 2010
Mitt vittne, pizzabagaren Hussain från Uppsala!
Tjena!
Nu har jag efter mycket om och men tagit mig över den Iranska gränsen till Turkiet! Det blev en process på två dagar då jag fick lite problem vid gränsen.
Jag och Ally blev stoppade vid gränsen för att få våra väskor kollade. De hittade snabbt mitt snus och förstod inte vad det var. Vi försökte förklara för dem att det var svensk tobak och helt lagligt. De skrattade, no this is naas! No tobacko, naas! (Afgansk drog man lägger under tungan) så helt plötsligt finner vi oss sittande utan pass med en varsin kopp chai på polisstationen. Där skulle vi vänta medans de skickade mitt snus till ett labb. Detta skulle inte ta mer än en timme eller två men när solen gick ned hade de ännu inte fått något svar så de beslutade att ge tillbaks Allys pass och släppa honom fri. Jag blev förflyttad till en militärbas för hecktning. Jag fick spendera en natt och större delen av nästkommande dag i en liten cell tillsammans med en cigarettsmugglare från Kurdistan.
Vid ett tiden dagen därpå kom de för att hämta mig. Nästa stopp rättegång i Bazargan. (WTF!?)
Jag hade inte fått någon mat eller en cigg på snart 24 timmar så de gav mig en cigg och en bit bröd utanför polishuset och tur var väl det för precis som jag skulle gå in så mötte jag Hussain. En pizzabagare från Uppsala som precis hade flyttat tillbaks till Iran. Jag förklarade missförstondet och han följde sedan med in för att intyga min oskuld. På tio minuter hade jag mitt pass i handen och blev kastad över gränsen till Turkiet. Jag kunde däremot glömma att få tillbaks snuset tydligen :(
En öl och en lift med cigg-smugglarens polare senare satt jag på bussen till Cappadocia.
PZ&LUV!
torsdag 2 december 2010
Tehran.....igen!
Nu är jag tillbaks i Tehran. Den här gången har jag sällskap och ett fullspäckat schema. Vi ska till Armania Club och dricka sprit (lagligt!) De som säger att muslimer inte respekterar andra religioner har fel! Eftersom det ingår i kristna seder att dricka alkohol har det gjorts ett undantag för den Armanska minoriteten men om det står "muslim" i passet får man inte komma in. Lyckligtvis är vi inte muslimer så imorgon fuktas strupen :) Vi ska också hänga med lite konststudenter, gå på bio och kolla in en fotoklubb och en utställning.
När vi är klara i Tehran kommer vi fortsätta upp mot den turkiska gränsen via Tabriz...
Vi hade tänk prova hur tåget fungerar här. Tror det är bekvämare än bussarna. Inte för att det är något fel på dom, Scania, Saab och Volvo bussar som sällan är mer än ett par år gamla. Väldigt punktliga dessutom!
PZ&LUV!
Ps. Jag har försökt ladda upp bilder men det vill sig inte! :( Sorry!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)