I går var vi i vanlig ordning uppe med tuppen. Klockan sju stod vi redan och blickade ut över Rose Vally, Red Vally och bergskammen som skiljer dem åt. Vi hade hoppats på att en ljummen soluppgång skulle belysa sceneriet för våra kamerors skull men så blev det ju självklart inte. Istället stod vi och huttrade i duggregnet som senare blev snö. Två timmar senare stod vi i 20-30 centimeter snö!
Det dimmiga, vidriga vintervädret skulle inte få förstöra vår sista dag i Cappadocia så vi tog några bilder för att sen gå tillbaks till gästhuset.
Någon timme senare, efter frukosten och ett tiotal koppar te var vi på väg ut igen. En amerikan som typ jobbar (?) på gästhuset skulle visa oss en av de största underjordiska städerna i Cappadocia.
På vägen till grottorna mötte vi en grek i 45 års åldern. Han var ute på den där ”en gång i livet resan” . Han skulle vidare till syd-ost Asien så han hade MÅNGA frågor till oss då både jag och Ali har en del erfarenhet av den delen av världen. Hans skulle resa längst med den Thailändska kusten. Alla klychiga paradisöar inräknade!
Jag tycker det är ganska coolt med äldre människor som bestämmer sig för att sticka ut och backpacka. Det är aldrig för sent brukade jag tänka. Bevisligen är det inte alltid sant dock. När man är sig lite till åren och har en schysst levnadsstandard hemma verkar det svårt att acceptera saker som skitiga hotell, krånglande bussar, den lokala maten osv.
Grekens frågor handlade nästa uteslutande om kvalitet, hygien, säkerhet, sjukdomar, risker och till och med hur vida den Italienska maten är OK i Thailand! :P
Det jag försöker säga är att det faktiskt kan vara försent för att resa! Så alla ni som säger att ni ska göra det sen när ni är klara med plugget och fåt in en fot i arbetslivet: Vänta inte för länge för om ni missar det missar ni något väldigt häftigt!
Det dimmiga, vidriga vintervädret skulle inte få förstöra vår sista dag i Cappadocia så vi tog några bilder för att sen gå tillbaks till gästhuset.
Någon timme senare, efter frukosten och ett tiotal koppar te var vi på väg ut igen. En amerikan som typ jobbar (?) på gästhuset skulle visa oss en av de största underjordiska städerna i Cappadocia.
På vägen till grottorna mötte vi en grek i 45 års åldern. Han var ute på den där ”en gång i livet resan” . Han skulle vidare till syd-ost Asien så han hade MÅNGA frågor till oss då både jag och Ali har en del erfarenhet av den delen av världen. Hans skulle resa längst med den Thailändska kusten. Alla klychiga paradisöar inräknade!
Jag tycker det är ganska coolt med äldre människor som bestämmer sig för att sticka ut och backpacka. Det är aldrig för sent brukade jag tänka. Bevisligen är det inte alltid sant dock. När man är sig lite till åren och har en schysst levnadsstandard hemma verkar det svårt att acceptera saker som skitiga hotell, krånglande bussar, den lokala maten osv.
Grekens frågor handlade nästa uteslutande om kvalitet, hygien, säkerhet, sjukdomar, risker och till och med hur vida den Italienska maten är OK i Thailand! :P
Det jag försöker säga är att det faktiskt kan vara försent för att resa! Så alla ni som säger att ni ska göra det sen när ni är klara med plugget och fåt in en fot i arbetslivet: Vänta inte för länge för om ni missar det missar ni något väldigt häftigt!
Moralkakan är levererad så nu kliver jag ned från podiet! Jag hoppas jag inte lät allt för pretentiös men jag ville ha det sagt! Så det så! ^^
I skrivande stund har jag och Ali åtta timmar kvar innan vårt tåg anländer i Istanbul. Vår kupé är rymlig och fräsig med ett kylskåp för våra öl och några burkar tonfisk. Sceneriet som swishar förbi utanför det stora fönstret är stundvis vackert och stundvis obehagligt deprimerande med sina små grå industristäder.
På bilden kan ni se vår ”grottguide” med en liten snötäckt by utanför Göreme i bakgrunden.
PZ&LUV!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar