torsdag 23 december 2010

Dharavi.

Nytt sällskap! När jag landade i Mumbai mötte jag upp med Andrea och Loban. Det var skönt att få lite sällskap och prata lite svenska igen!
I Mumbai finns det inte mycket att göra för den som reser på skosnöret. Det enda vi gjorde den första dagen var att knalla runt och kolla på folk och ett snabbt besök till ”Gates of India”
Dag två. Det enda jag verkligen ville göra var att besöka Dharavi, Mumbais slum.
Med sina drygt 1000 000 invånare, 15000 enrums fabriker och sina oräkneliga gränder är Dharavi Asiens största slum!
Dharavis olika industrier inkluderar allt från bildelstillverkning till hinduiska minitempel men mest känt är det för sin plast återvinning och produktion, krukmakeri och tygtillverkning. En arbetare tjänar mellan 80-150 Rs. (1-2€) per dag men slummen beräknas generera över 330 000 000€ per år. Som ni förstår går en klar majoritet till stora företag och fabriksägare. De försvarar den låga lönen med att arbetarna får gratis boende (i fabriken) vilket även det är gynnsamt för ägaren då han slipper betala för övervakning.
Alla som bor i Dharavi jobbar dock inte i slummen. Många är så kallade ”slumdwellers” vilket innebär att man bor där men jobbar utanför. Vanliga slumdwelleryrken innefattar taxichaufför, städare, gatuvårdare, polis eller brandman.
Läget som det är nu är trots allt mycket bättre än det en gång var. Skolor har byggds och enklare sjuktvård finns att tillgå för överkomliga priser. Även moskéer och tempel har upprättats för invånarna.
Som Mumbai försöker avveckla Dharavi rivs delar av området och i dess ställe placeras höghus. Detta har förut lätt till att sluminvånare har blivit hemlösa. På senare tid har regler upprättats som garanterar att invånarna som blir av med sitt hem får en mindre lägenhet i huset. Troligtvis beror dessa regler på det politiska tryck som satts av stadens sluminvånare. Då cirka 50% av Mumbais invånare bor i ett slumområde har deras röst stor inverkan!
Att ge sluminvånare en lägenhet låter till en början som en bra lösning på ett stort problem men som det visat sig fungerar det inte! Eftersom de tjänar så lite pengar har få råd att bo kvar i sina tilldelade lägenheter och säljer därför tillbaks dem och flyttar tillbaks till slummen.
Det var helt otroligt att gå runt i Dharavi och vår vägledare Jitesh såg till att vi fick se så mycket som möjligt av både slummens positiva och negativa sidor.
När man fick andas ut på väg hem i taxin började man inse att en slum är inte bara ett helvette på jorden. Det är också en kreativ plats med många enkla men smarta människor som har lärt sig att ta vara på allt. Vi har mycket att lära från slumområden som Dharavi!



PZ&LUV!
Ps. Det var förbjudet att fota i Dharavi så bilderna ni ser är antingen tagna från ett tak i utanför området, smygfotade eller smygfotade med telefonen.

3 kommentarer:

  1. Respektfullt att fota fast de uttryckligen ber en att låta bli... :(

    SvaraRadera
  2. Cool resa du är ute på robert! Har fölt din blogg ett tag nu och den är riktigt bra. Du måste läsa Boken Shantaram om du kan få tag på den nånstans. Handlar om slummen i Mumbai som jag antar är Bombay eller? Sjukt ball berättelse om hur han rymmer från fängelse i Australien och kommer till slummen.

    Kolla inte min blogg www.lukasdeckhand.blogg.se

    peace Lukas Blom

    SvaraRadera
  3. Anonym: Jag kanske borde ha varit tydligare i min text. Invånarna i Darhavi har inget emot fotografering, tvärt om! Det är snarare regeringen som vill hålla kamerorna borta.
    Så, var det respektlöst? Ja kanske lite men inte mot de som jag fotograferade. Om något var det lite respektlös mot den Indiska regeringen men det kan jag leva med. Jag har inte mycket respekt för dem hur som helst :P
    För att förtydliga ytterligare så menade jag "smygfota" som i att jag fotograferade utan att dra till mig uppmärksamhet från ordningsmilitär snarare än de jag faktiskt tog bilder av. Därav ögonkontakten med kameran i alla direkta porträtt.
    Vidare tycker jag att samtliga bilderna är värdigt tagna. Inte exposéer av människor i tragedi. Detta går för alla mina bilder, jag gör mitt absolut bästa för att ta bilder som visar människor på ett värdigt vis snarare än att gotta mig i tragedi. Detta kommer jag fortsätta att göra för jag tror att dessa bilder har vikt då de visar att människor från låga kaster som Dalit också är just människor, förtjänta av respekt och medkänsla precis som människor av höga kaster som Brahma.

    Tack för din kommentar! Har du vidare frågor eller kommentarer angående min fotoetik (eller fotoetik överlag) är det hjärtligt välkommet! Det är ett viktigt ämne som
    bör diskuteras! :)

    PZ&LUV!

    Ps. Tack för att du följer min blogg Lukas! Jag ska läsa din nu :D

    SvaraRadera